Nils Strindbergs polarstenogram

En av de tre expeditionsmedlemmarna i Andrées ballongfärd mot nordpolen 1897 var en 24-årig amanuens vid Stockholms högskola vid namn Nils Strindberg. Han hade blivit utvald som medlem bl.a. för sina kunskaper inom fotografiteknik. Färden skulle dokumenteras fotografiskt, och man hade även med en stereokamera för topografiska ändamål.

Papper, penna och brevduvor

Nils Strindberg

Givetvis skulle den mesta dokumentationen utföras med papper och penna, och Strindberg hade en särskild talang även härvidlag, genom att han kunde stenografera. Direktören Arvid Sohlman vid Aftonbladet – som själv var stenografikunnig och använde samma system som Strindberg, nämligen Arends – hade överenskommit med Strindberg att denne skulle skriva stenografiska depescher och sända tillsammans med de brevduvedepescher som man planerade att släppa från ballongen med jämna mellanrum.

Brevduvorna hade ställts till förfogande av Aftonbladet, och genom att använda stenografi skulle man få plats med mer text på de små papperslappar som brevduvan skulle bära. Men tanken var nog också att minska risken att någon annan tidning fick kunskap om innehållet i Strindbergs depescher innan Aftonbladet kunde publicera dem. Dock återfanns senare endast en brevduvedepesch, skriven av Andrée och inte skriven på stenografi.

Brev till fästmön

Men Strindberg använde stenografin för sina egna anteckningar under den korta ballongfärden och under den långa isvandringen. Han skrev dem i en av sina anteckningsböcker i form av brev till sin fästmö Anna Charlier, som också var kunnig i Arends’ stenografi.

Återfunnet och tolkat

När kvarlevorna av expeditionen hittades den 6 augusti 1930 på Vitön, av den norska expeditionen till Franz Josefs land, fann man lite senare också Strindbergs anteckningsböcker. Nils Strindbergs bror, skulptören Tore Strindberg, fick via en bekant tag på en Arendskunnig person, som tolkade stenogrammen.

Delar av dessa stenogram publicerades i den bok som Andréekommittén färdigställde redan samma år, Med Örnen mot polen, men de delar som var av mer privat karaktär publicerades inte, och någon översättning av dessa delar har inte heller bevarats till eftervärlden. Efter den tekniska undersökningen och fotografering av sidorna i anteckningsboken överlämnade man troligen de stenografiska breven till Anna Charlier. Hon gifte sig sedermera med en engelsman och flyttade till England.

Fotografier och faksimil

För ett par år sedan tillfördes dock Andréemuseet de fotografiska plåtarna av Strindbergs brev till Anna Charlier. Ungefär samtidigt läste jag Per Olof Sundmans bok Ingen fruktan, intet hopp om Andréexpeditionen, där ett faksimil av ett av Strindbergs stenogram från hans almanacka finns återgivet.

Motiverad nyöversättning

Eftersom jag själv använder Arends’ stenografi läste jag naturligtvis med stort intresse detta faksimil och upptäckte att man hade gjort några översättningsfel och t.o.m. hade missat att översätta några ordbilder. Jag kontaktade Andréemuseet och påpekade detta. Intendenten Håkan Jorikson skickade mig då kopior av de återfunna fotografiska plåtarna, och jag gjorde en nyöversättning av de stenografiska breven.

Nu finns alltså även de mer privata delarna av stenogrammen tolkade. I sin personliga karaktär tillför de lite mer kunskap om personen Nils Strindberg. Här följer ett stycke från hans stenogram, skrivet när den 24 juli 1897 övergår i den 25 enligt Greenwichtid. Det som står kursiverat tillhör de stycken som inte varit översatta förut:

Älskade lilla vännen min! Vi hafva just stannat för dagen nu sedan vi släpat och dragit på kälkarne i 10 timmar. Jag är verkligen ganska trött men måste prata några ord med min älskling. Först och främst måste jag gratulera dig. Det är ju den dag din födelsedag ingår. O hvad jag önskar att jag nu kunde underrätta dig om att jag mår utmärkt och att intet är att befara för oss. Vi skola nog taga oss hem så småningom. I detta ögonblick ligger du nog i din sötaste sömn och drömmer kanske om din Nils. Dröm då något gladt och vackert och måtte du inte plåga dig med oroliga tankar. Och så när du vaknar är det ju söndag och pappa är ute och ni få säkert en riktigt treflig dag. Ja hvad allt detta sysselsätter mina tankar nu om dagarne mycket, man har ju så god tid att tänka och det är så ljuft att hafva så angenäma minnen och så glada framtidsutsikter som jag har att tänka på!

Man kan undra vilka framtidsutsikter han egentligen såg framför sig när han skrev detta. Mellan raderna i både Strindbergs och Andrées anteckningar kan man utläsa att de tidigt insåg att deras chanser inte var stora att klara sig igenom levande.

Andréemuseet planerar att på något sätt presentera den nya översättningen av polarstenogrammen, antingen i utställningslokalen på Brahegatan i Gränna eller på sin hemsida, som har adressen www.andree.grm.se.

Andreas Nordström

På en särskild sida visas ett av Nils Strindbergs brev till fästmön Anna. Fotografiet återfinns i boken ”Vår position är ej synnerligen god ...” av museichefen Sven Lundström.

Författaren har en egen hemsida om Arends’ stenografi, med adressen user.tninet.se/~pbf888f/arends.htm.