Vad är stenografi?

Citera gärna, men ange källan, www.stenografi.nu!

Stenografi är en skrift med speciella tecken som gör att man kan skriva lättare och snabbare än med vanlig skrift, s.k. långskrift. Själva ordet "stenografi" kommer från grekiskans stenos’, trång, och graf’ein, skriva, och betyder egentligen "sammanträngd skrift".

Det är riktigt att stenografi tar mindre plats än vanlig skrift - man kan t.ex. mycket lättare göra anteckningar i marginalen. Men det viktigaste är att stenografin är mycket bekvämare och snabbare än vanlig skrift.

De stenografiska tecknen är enklare än vanliga bokstäver, och dessutom finns det olika metoder för att förkorta skriften ytterligare. Det innebär att man behöver röra pennan oerhört mycket mindre när man skriver med stenografi jämfört med vanlig skrift.

Detta betyder förstås att man kan skriva mycket snabbare med stenografi. Den som tränar tillräckligt kan komma upp i sådan hastighet att det går att skriva ned vad någon säger. Man kan skriva i stort sett lika fort som man talar.

Läs mer om debattstenografering i bl.a. riksdagen.

Men det är bara de som arbetar som debattstenografer – t.ex. i Stockholms Stadshus, på de stora kongresser som bl.a. fackförbund har, i riksdagen och i andra parlament – som behöver skriva så fort.

Inte ens en journalist vill skriva ned allt vad som sägs - men vill gärna fånga de träffande formuleringarna ordagrant. Med stenografi går det bra.

I en diskussion kan den som är stenografikunnig notera uttalanden ordagrant – och kan då bättre bemöta dem och komma med egna inlägg i debatten.

Alla som skriver något - anteckningar vid möten eller telefonsamtal, redogörelse eller självständigt författade texter - har nytta och glädje av stenografi och kan bli effektivare genom att stenografera.

Kan man stenografera på en föreläsning eller ett möte hinner man också lyssna bättre. Det går visserligen lätt att spela in ett sammanträde på band, men hur lätt är det att bläddra i bandet och hitta i det?

Med stenografi går det snabbt att fånga en tanke på papperet. Därför är stenografi en god hjälp vid allt slags författande. Det kan vara lärarens lektionsplanering, prästens predikan, advokatens föredragning eller schlagerförfattarens textförfattande.

Det tar förstås en del tid att lära sig stenografi, men så fort man kommit över en tröskel kan man börja använda stenografin och får då automatisk träning för att skriva snabbare och lättare.

Man får inte heller glömma att det också är roligt att stenografera. De flesta stenografer känner ett behag i själv skrivandet. Stenografin har också en estetisk sida: orden får olika utseende - man talar om "ordbilder" - och vissa blir mycket vackra. Många uppskattar också att stenografin kan fungera som en ”hemlig skrift”.

Även en kort anteckning om något man skall komma ihåg till morgondagen blir roligare med en snabbt nedkastad krumelur på ett papper, och inköpslistan till livsmedelsaffären får en ny dimension!

Eftersom det går så lätt att skriva med hjälp av stenografi går det också lätt att skriva egna texter med hjälp av stenografi. Man kan snabbt få ner ett utkast på papper, och man kan snabbt ändra, stryka och skriva nytt. Sedan skriver man in texten på dator för att göra den sista redigeringen där - stenografi och ordbehandling kompletterar varandra.

Papper och penna finns överallt, men bandspelare går inte att använda var som helst.

Stenografin har en lång historia. En form av stenografi användes redan före Kristi födelse i den romerska senaten. Nutida stenografisystem är mer utvecklade. För att ett stenografisystem skall vara effektivt måste det konstrueras får det språk man skriver på. Ljuden och kombinationerna av bokstäver i olika språk är mycket olika, och stenografisystemet anpassas efter det.

Den som är språkintresserad brukar fascineras av hur det stenografiska systemet samarbetar med språkets och ordens uppbyggnad.

I Sverige används Melins system, som konstruerades 1892. Melinska stenografförbundet bildades för att utveckla det systemet men arbetar i praktiken som en förening för stenografer i Sverige.

Förbundet ger ut läroböcker och har en tidskrift som heter Stenografen. När man blir medlem i förbundet får man automatiskt Stenografen.

På olika platser i landet finns stenografföreningar som man kan gå med i för att få kontakt med andra stenografer. På ett antal orter i Sverige har förbundet regionombud.

Förbundet ordnar flera gånger varje år prov för att få stenografmärket i olika valörer upp till guld, och olika tävlingar anordnas också.