Stenografen 4/1998: Niklas Varisto, världsmästare  
 
       
Backa Till nästa sida
  Nederst på sidan  
 
| Vad är? | Pröva på! | Förbundet | Föreningarna |
| Tidningen | Litteratur | Kurser | Tävlingar och prov |
| Bli medlem! | Stenografins historia | Länkar | Gästbok |
Till innehållssidan
www.stenografi.nu
 

Niklas Varisto – världsmästare i stenografi

Det är inte ofta vi nordbor lyckas hålla oss bland de främsta i VM-tävlingar i stenografi, men detta år kan vi glädjas åt två toppresultat. För dessa svarade finlandssvensken Niklas Varisto, som blev världsmästare i flerspråkstävlingen och kom på en hedrande 12:e plats i mästarklassen.

VM-tävlingarna anordnades i samband med Interstenokongressen i Lausanne i juli detta år. I flerspråksklassen, även kallad polyglottklassen, satte Niklas Varisto nytt rekord med godkända utskrifter på inte mindre än 11 språk. Sammanlagt gjorde han utskrifter på 13 språk. Niklas Varisto segrade i tuff konkurrens med två tyskar, Dr. Markus Böttcher (10 språk) och 1995 års världsmästare Manfred Kehrer (8 språk).

Niklas Varistos resultat framgår av uppställningen nedan. Texterna dikterades med stigande hastighet under fem minuter (120, 130, 140, 160 och 180 stavelser per minut). På svenska språket kunde Niklas Varisto tillgodoräkna sig sin utskrift i mästarklassen, där han presterade godkänd utskrift av sex minuters diktamen med en sluthastighet av 328 stavelser per minut och sammanlagt 56 felpoäng.

Språk Minuter Stavelser Felpoäng
Svenska 5 (328)  
Danska 5 180 60
Engelska 4 160 46
Estniska 3 140 24
Finska 5 180   2
Interlingua 5 180 66
Italienska 5 180 81
Latin 3 140 40
Nederländska 3 140 39
Norska 4 160 55
Tyska 5 180 56

Det gamla rekordet vad gäller antalet godkända utskrifter innehades av Manfred Kehrer (10 språk). Det resultatet noterades vid VM-tävlingarna i Amsterdam 1995.

Niklas Varistos huvudsysselsättning är musik. Han spelar i en relativt populär finsk rockgrupp. Han tillhör de finska stenograferna vid Nordiska rådets årliga sessioner.

Jag har för Stenografens räkning brevledes tillställt Niklas Varisto ett antal frågor, som han har varit vänlig nog att besvara. Jag återger nedan hans svar in extenso.

*

Hur gammal är du och var har du växt upp?

Jag är född i april 1972 i Helsingfors och har bott där hela mitt liv.

Hur kom du att börja skriva stenografi?

Det hela var en lycklig slump. Jag var 14 år då vi hemma slötittade på ett TV-program där någon läste upp ett matrecept. Min mamma sade ungefär: ”Man borde kunna stenografi för att hinna skriva upp de där recepten.” Vad då stenografi? undrade jag och slog upp det i Bra Böckers lexikon. Där fanns exempel på olika stenografiska system, bl.a. Melin och Gabelsberger, och jag var på kroken direkt.

Jag fascinerades väl av krumelurerna, som liknade ett chiffer eller ett hemligt språk. Jag ville lära mig stenografera, och det råkade sig så att vi hade en bekant som var stenograf på riksdagen. Han heter Olof Meinander och blev min stenografilärare, dvs. han höll den brevkurs i stenografi som jag tog.

Eftersom Gabelsberger var det dominerande systemet i Finland blev det det systemet jag lärde mig. Grund- och fortsättningskurs tog väl knappt ett halvt år, och sedan började jag gå på diktamensövningar i riksdagens regi våren 1987.

Det var säkert en bra ålder att börja. En lämplig blandning av nyfikenhet, tillräcklig språklig utveckling och tid att lära sig.

Jag var intresserad av stenografiska system, så jag läste en massa stenografilitteratur som jag lånade av Olof Meinander, bl.a. Stenografiens historia av Olof Werling Melin. Efter det bytte jag system till Melin år 1988, närmast för att jag tyckte om logiken i Melins system. Före det hade jag lärt mig stenografera på finska enligt system Nevanlinna-Gabelsberger, vilket jag fortfarande använder på finska.

Det är två helt olika system, och jag tror att jag kan skriva dem parallellt främst eftersom finska och svenska är så totalt olika språk. Ju mindre likheter, desto mindre risk för sammanblandning.

Vilka förebilder har du haft när du tränat upp din stenografiska färdighet?

Om man kan tala om förebilder så är det väl de finska toppstenograferna: Jari Niittuinperä, Veikko Sorsa och Unto Räty, för att nämna några, och först givetvis min lärare Olof Meinander. Manfred Kehrers namn är sedan länge bekant, så kanske han också kunde räknas, även om jag satsat på flerspråkstävlingarna först under senare år.

Hur länge har du förberett dig för dina resultat i mästarklassen och särskilt i flerspråkstävlingen?

I år förberedde jag mig inte speciellt mycket för tävlingen i mästarklassen. Jag har haft problem med höger hand i ett år nu (lätt inflammerade och ömmande senor eller muskler, sannolikt dels ärftligt, dels på grund av gitarrspelandet) och satsade därför inte på snabbhetstävlingen, som skulle ha krävt mycket övning på höga hastigheter. Vi övade diktamen på hastigheter mellan 300 och 400 stavelser med Marita Rosengren (som dikterade tävlingstexten) ungefär en gång varannan vecka under våren. Ibland tränade jag hemma, men absolut inte dagligen.

Trots ringa övning skrev jag mitt eget rekord, 328 stavelser i minuten, vilket jag är mycket nöjd med, med tanke på omständigheterna.

För flerspråkstävlingen övade jag på egen hand. Jag hade kassetter med dikterade texter samt språkkurser på en del språk (holländska, italienska) och enbart språkkurser i andra språk (t.ex. spanska, latin, estniska). Holländska, danska, estniska, latin, spanska och franska övade jag på under perioden januari–juli, italienska något tidigare. Engelska, tyska, finska, norska och interlingua övade jag just inte alls, eftersom tiden var knapp och jag var säker på att klara dem.

Meningen var att öva dagligen, men det gjorde jag egentligen först under de sista två månaderna – ett eller två språk om dagen för det mesta, men någon gång t.o.m. fyra.

En del språk (t.ex. italienska, tyska, franska och engelska) hade jag läst under tidigare år, antingen i skolan eller på egen hand. Interlingua klarade jag utan egentlig övning, eftersom det ligger tillräckligt nära italienska och latin och är grammatikaliskt lätt. På några riktiga språkkurser har jag inte gått.

Vilka resultat har du åstadkommit i tidigare VM-tävlingar i stenografi?

Jag har deltagit fyra gånger tidigare:

Dresden 1989: 17:e plats i praktikerklassen för juniorer (4 min., 185 stav/min)

Bryssel 1991: 4:e plats i mästarklassen för juniorer (3 min., 299 stav/min)

Istanbul 1993: Utan resultat i mästarklassen, 6:e plats i flerspråk med tre språk (finska, svenska, engelska)

Amsterdam 1995: 14:e plats i mästarklassen (6 min., 322 stav/min), 7:e i flerspråk, med 5 språk (finska, svenska, engelska, tyska, interlingua)

Vilka system använde du för de 13 språk som du skrev i tävlingen? I hur stor utsträckning har du kunnat använda existerande läroböcker, och för vilka språk har du varit tvungen att konstruera egna versioner av stenografisystem?

Jag använde Melins system för alla språk utom finska och estniska, där jag använde Nevanlinna-Gabelsberger. Estniska tillämpade jag helt själv. Det finns mig veterligen ingen tidigare tillämpning.

Jag har egentligen inte använt existerande läroböcker på främmande språk utan följt principen ”själv är bästa dräng”. Jag har läst t.ex. Hans Karlgrens Latskrift – där finns ju en liten översikt med tillämpningar på olika språk. Jag har ofta konsulterat de tillämpningarna, men inte slaviskt. För norska, danska, italienska, holländska och interlingua har jag inte hört talas om några tillämpningar.

På vilka språk klarade du inte godkänd utskrift? Vilket eller vilka språk i övrigt var svårast för dig att stenografera på?

Jag klarade inte utskrifterna på spanska och franska. Spanskan har jag svårt att förstå att jag inte skulle ha klarat av, eftersom jag själv tyckte att jag skrev den bättre än italienska (där jag klarade 5 minuters utskrift). Franskan tycker jag var svår som text, och stavningen är krångligare än i många andra språk. Engelskan var svårare än vanligt, speciellt i den diktamensgrupp där jag satt, för ”diktatorn” tappade rösten under den sista minuten. Övriga svåra språk var estniska, holländska och latin.

En tumregel är att det är lättare att skriva språk där uttalet inte skiljer sig mycket från det skrivna språket, t.ex. finska och italienska. Efteråt får man ju konsultera ordboken. Svårare är det med t.ex. just franska, där ändelser ofta lämnas outtalade.

Kommer du att fortsätta att tävla i framtida världsmästerskap i stenografi?

Jag vet inte ännu om jag deltar nästa gång. För tillfället är motivationen ganska låg. För det första har jag uppnått det mål som jag då och då under våren vågade drömma om, och för det andra var det inte något helt litet projekt att träna för tävlingen. Det är tidskrävande, och man måste hinna jobba också. Yrkesstenografer är i ett litet bättre läge, eftersom de kan öva sig i sitt dagliga jobb.

Å andra sidan kittlar det ju litet att försöka förbättra resultatet ytterligare, t.ex. genom att klara spanskan och franskan och lära sig portugisiska, rumänska, isländska eller andra språk som inte är alltför ”främmande”. Slaviska språk tror jag inte jag tänker satsa på, eftersom jag då borde lära mig dem praktiskt taget från noll. Alla 13 språk jag nu skrev hade något slags anknytning till språk jag kunnat sedan tidigare.

Dessutom skulle jag på skoj kunna skriva finska i mästarklassen, för jag har ju skrivit lika snabbt på finska som på svenska (325 stav/min).

Vilka fritidssysselsättningar har du vid sidan av stenografi?

Min ”fritidssysselsättning” utöver stenografin är arbete, nämligen att skriva nyhetstelegram på Finska Notisbyrån då och då. Musiken har blivit mer av ett yrke för tillfället. Åtminstone kommer största delen av mitt levebröd från det hållet. Jag motionerar tre–fyra gånger i veckan. Kanske man kan kalla det fritidssysselsättning.

Studerar gör jag i teorin. Jag har anmält mig för detta läsår till journalisthögskolan, men jag hinner knappast studera över huvud taget under hösten. Så sitter jag ju som ordförande i den svenskspråkiga stenografiföreningen, Föreningen Gabelsberger, samt som vice ordförande i finska Pikakirjoittajayhdistys*.

Vilka framtidsplaner har du?

Mina framtidsplaner sträcker sig inte så långt. I musikbranschen kan man inte göra alltför långtgående planer, men det lär bli konsertturnéer under hösten, våren och sommaren. Jag kommer säkert att fortsätta vara aktiv på stenografins område, i föreningarna, Nordiska rådet m.m., slutföra studierna om jag hinner, kanske resa litet på vintern – vem vet.

*

Niklas Varisto avslutar sitt brev med att hälsa till sina bekanta på vår sida av viken, och det har han härmed fått tillfälle att göra. Han var redan före sin VM-seger ett känt stenografnamn här i Sverige, och många av oss känner honom personligen.

Vi gratulerar den nye världsmästaren till hans utomordentliga framgång och ber att få tacka för att han så utförligt har berättat om sig själv och sitt förberedelsearbete för VM-tävlingarna.

Stig Djurström


* Se Finlands Stenografförbund.

   

 

 
  Överst på sidan  
Backa Till nästa sida
| Vad är? | Pröva på! | Förbundet | Föreningarna |
| Tidningen | Litteratur | Kurser | Tävlingar och prov |
| Bli medlem! | Stenografins historia | Länkar | Gästbok |
Till innehållssidan

Web page statistics through     This page is hosted by  Get your own free Home Page