Den 21 Juli klockan 1 förmiddagen Greenwich tid.
På ett isflak: |
82° 38,7 N. br |
29° 40 E fr Grw. |
Innerligt älskade vän!
Då jag nu efter en hel veckas uppehåll fattar pennan för att skrifva
till och prata med dig vill jag först bedja dig om förlåtelse för den
oro och sorg som jag genom denna veckas händelser förorsakat dig. Hur
många gånger har jag ej under denna vecka med smärta tänkt härpå och
ändå är jag öfvertygad om att jag nu lägger grunden till vår framtida
lycka. Och när jag en gång återkommit och vi åter få njuta lyckan af
att äga hvarandra så skall tanken på denna tid säkert mången gång göra
oss lyckliga och göra att vi än mera känna oss dragna till hvarandra.
Mitt sista bref till dig skref jag samma dag vi reste, du måtte väl
hafva fått det. Hvad som sedan hände vet du nog genom beskrifningar i
tidningar o. s. v. men jag skall väl skildra mina personliga intryck.
Det var härligt då afresan ändtligen blifvit bestämd. Andrée, Frænkel,
jag och Svedenborg samt Machuron voro i land och sågo på ballongen från
ballonghusets tak. Sedan vi diskuterat möjligheterna för afresa en
stund frågte Andrée oss hvad vi ansågo, skola vi försöka eller ej?
Frænkel svarade först något undvikande men sade sedan att [han] ansåg
[vi] skola fara. Jag svarade: Jag anser att vi böra fresta.
Och Svedenborg ...
|