Det nya språket – nya SAOL

Språket har utvecklats – och blivit tyngre, kunde man säga. Den splitternya upplagan av Svenska Akademiens ordlista (SAOL), den tolfte, väger med sina 935 gram 27 procent mer än sin föregångare från 1986. Och hade inte Akademien hittat ett tunnare papper hade den vägt 1,2 kg – för räknat i sidor är ökningen 64 procent, från 674 till 1104.

Denna ökning i omfång beror inte på att orden i svenska språket blivit så många fler eller – rättare sagt – på att man valt att ta med så många fler, för ordlistan är ju bara ett urval, ibland kinkigt, av alla ord som används eller använts. Nej, det beror i stället på den stora nyheten att orden nu presenteras i strikt bokstavsordning.

Sammansättningar av ord redovisas självständigt, på särskild rad. På det sättet blir det lättare att hitta i ordlistan. Man behöver inte förstå eller tänka på hur ordet är uppbyggt för att kunna hitta det. Man behöver t.ex. inte leta efter enastående under en.

Men det motsatta är givetvis också sant och innebär en viss nackdel: Det går inte att hitta en sammansättning under huvudordet. Därmed måste man själv – vilket också påpekas i inledningen – räkna ut att valdebatt inte handlar om valar.

En liten hjälp på traven får man dock av den andra stora nyheten i ordlistan: gränser mellan orddelar markeras med halvt lodstreck eller (vid sammansättning) med helt lodstreck: dag/is respektive konst|is. På det sättet kan man enkelt få information om ordens struktur och uppfatta skillnader mellan orddelar.

Mer kontroversiellt är att dessa gränser mellan orddelar – mellan de morfem som orden består av – också rekommenderas för avstavning. En recensent i Svenska Dagbladet pekar på svårigheterna att lära sig avstava rätt. Det skall vara räkn-ing men läs-ning, skriv-ning men teckn-ing. Ord av utländskt ursprung blir extra svåra att avstava: kontr-ast men kon-trakt.

Vissa ord kan inte delas upp i några orddelar, och då rekommenderas ingen avstavning alls. Det blir knepigt i spalttext som denna, eftersom orden kan vara långa: algebra, balalajka, industri, kandelaber, kapsejsa, maskopi, vagabond. (Förlåt! Förlåt!)* But-elj får avstavas – men inte konselj.

Å andra sidan tillåts avstavning efter i i ord som börjar på bl.a. igen. Det innebär att avstavningarna i-genkänningstecken och i-landsättning är tillåtna, fast de är osnygga. Och vissa ord – som består av många morfem – kan avstavas på en mängd ställen: in-form-at-ions-fri-het, re-as-sur-era.

En hel del avstavningar känns också mycket (förlåt – det ordet får inte heller avstavas) ovana. Några exempel är: discipl-in, samm-an-hang, kon-glomer-at, hjortr-on, katedr-al och ängsl-ig. SvD:s recensent noterar också att ordlistans redaktörer inte klarat av att följa de regler som satts upp.

Just när jag skriver denna artikel utkommer Riksdagens språkbrev nr 19, där man bl.a. tar upp den nya ordlistan och kommenterar avstavningsreglerna. Man redogör för alternativen: morfematisk avstavning mellan orddelar och s.k. mekanisk avstavning (avstavning enligt enkonsonantsprincipen), som i huvudsak innebär att man i enkla ord för en konsonant till stavelsen på nästa rad (che-ferna, fres-telse) och för ord där inte första stavelsen betonas kan föra över så många konsonanter till nästa rad som kan inleda ett svenskt ord (indu-stri, kon-troll).

Eftersom metoden med strikt morfematisk avstavning ”kan ge mycket besynnerliga resultat” rekommenderar riksdagens språkgrupp fortsatt tillämpning av reglerna i Myndigheternas skrivregler, dvs. ”en kombination av enkel morfematisk avstavning och mekanisk”.

Intressant i en ny ordlista är naturligtvis också alla nya ord som tillkommer, medan gamla utmönstras. Dessa nya ord kan ge en smått absurd blixtbelysning av den tid vi lever i: pastrami, rösti, mikra, såpopera, kulturhuvudstad, e-brev, chatta, hemsida, hacker, jacuzzi, ecstacy, svarttaxi, surrogatmamma, bluffaktura, kasinoekonomi, fibromyalgi, time-out. Men förklaringen till time-out är bara den strikta: ”kort avbrott begärt av lagen i vissa bollsporter”.

Man kan se att cd och cd-rom är det skrivsätt som rekommenderas, medan TV och VD alternativt kan skrivas med små bokstäver. Ordet pc – eller PC – får man märkligt nog leta efter förgäves.

Som stenograf bläddrar man sig givetvis fram till just det ordet – och kan konstatera att alla ord som börjar stenogra- är kvar sedan förra upplagan. Det går fortfarande att hitta stenografblock – trots att jag aldrig hört någon säga något annat än stenogramblock, som också finns med. Ord som togs bort från 1973 års upplaga till 1986 års var stenografbyrå, vilket är förklarligt, samt stenografikurs och stenografitecken.

Något som också moderniseras successivt är ordförklaringarna. Jag råkade slå upp ordet skot. Förklaringen var 1973 kort och gott: ”sjö., tåg i segel”. År 1986 var man utförligare: ”tåg el. talja e.d. för sträckning av segel utåt el. nedåt”. Och nu har förklaringen förtydligats och förenklats till ”lina för reglering av segel på segelbåt”.

Den nya upplagan har också en typografi som markant skiljer sig från den förras. I och med att varje ord presenteras på ny rad har man gått över från två spalter till tre.

Intressant är också att jämföra typsnitten i de tre senaste upplagorna. År 1973 är all text tryckt med antikvastil (som denna), år 1986 har allt bytts till modern sanserifstil (som denna) – och 1998 har man för all text utom själva uppslagsorden återvänt till antikvan, som nu bedömts vara bättre.

Något jag alltid roar mig med när en ordbok kommer i min hand är att titta på de på något sätt slumpvisa hopparningarna av ord i ordlistans överkant – där brukar ju första och sista ord på sidan eller sidorna anges. Här finns alltid underfundiga och poetiska ordkombinationer: aula – avec, adagio – afasi, hjärtrytm – hopfallen, lyftanordning – lånetak (man ser bilden framför sig), utvald – uä-barn.

Ja, så ser det ut i Svenska Akademiens ordlista för svenska språket – tryckt i Norge.

Lars Lingvall

* I den tryckta tidningen är ett par av dess ord avstavade.