Vägen till märket – en ny stenografnål

Förra året var det premiär för ett nytt, modernt stenografmärke i form av en s.k. pin, och deltagarna vid förra årets årsmöte fick en redogörelse för arbetet med att ta fram märket. Vi vill nu ge fler möjlighet att ta del av historien bakom märket.

Utgångspunkten var att vi ville ha ett märke som alla skulle kunna bära, oavsett om man deltagit i något märkesprov för stenografi eller inte. Det skulle vara ett trevligt sätt att tala om att man är stenograf och göra lite reklam för stenografin.

Vi utgick från det nuvarande stenografmärket, skapat av den kände svenske konstnären Carl Milles. Det ville vi behålla på något sätt, eftersom det är en etablerad symbol för den melinska stenografin. Det är också ett inregistrerat varumärke för Melinska Stenografförbundet, ett varumärke som snart fyller 50 år, eftersom det registrerades hos Patent- och registreringsverket den 6 maj 1949.

Vi funderade över olika sätt att komplettera märket och kom så småningom fram till att man skulle kunna placera det i övre delen av en rektangel och nedanför ha en stenografisk ordbild. Som text valde vi ”Stenografförbundet” – en enkel och tydlig ordbild med anknytning till både stenografi och förbundet. Tillsammans med det vanliga stenografmärket ovanför, med sitt karakteristiska, stora M för Melin, var syftningen klar: Melinska Stenografförbundet.

Vår pin skulle inte göras alltför stor – den skulle hellre väcka uppseende genom att vara snygg! Vi kunde välja på flera tekniker: offsettryck, screentryck, kopparrelief, etching, mjukemalj och hårdemalj. Vackrast tyckte vi att den dyraste varianten var: hårdemalj på mässing. Emalj ger också särskild lyster på färgerna.

Nu var det dags att gå vidare och se hur vår skiss kunde förverkligas. För att själva stenografmärket med dess tunna konturer skulle bli tydligt behövde det utföras i metall – inte som färglagd emalj. Därmed var färgen på märkeskonturen given: mässingsgul. Det passade också bra för den stenografiska ordbilden. Och för att få rätt kontrast mellan konturen och örnbilden – så att märket inte skulle se ut som ett fotografiskt negativ – blev valet av bakgrundsfärg för märket lätt: vitt.

Efter att ha tittat på en mängd olika pin valde vi för den rektangulära bakgrundsytan en klassisk mörkblå färg, som passar utmärkt ihop med den gula mässingsfärgen. Och vi kom fram till att m-et i märket kunde få samma färg, för att det skulle framträda tydligare och ge nytt liv åt det stenografmärke som vi är så vana vid att se i bara svartvitt eller som relief.

Sedan vidtog en hel del praktiskt arbete. Jag skannade in stenografmärket, så att det överfördes till elektronisk form. Det innehöll detaljer som inte kunde återges i den storlek vi ville ha vår pin, 15(19 mm. Jag fick därför bearbeta bilden i ett elektroniskt ritprogram och göra den enklare:

Den förenklingen räckte inte, sade pinproducenten, så jag fortsatte. Men till slut såg bladkransen ut som en krans av tulpaner:

Då var det dags att backa ett par steg i förenklingsprocessen:

För att få ett snyggt märke var det också nödvändigt att konturerna var mjuka. De svarta linjerna fick inte heller vara för smala. Det krävde ett särskilt arbete i ritprogrammet i flera omgångar. Bilden togs upp i stor förstoring, och vit eller svart färg ”penslades på” successivt. Till slut hade örnhuvudet, lagerkransen och övriga detaljer tillräckligt mjuka konturer även i uppförstorat skick.

Så var det dags att komplettera med den stenografiska ordbilden. Jag skrev den på papper, korrigerade något och skannade in den. Men i ritprogrammets obarmhärtiga förstoring såg den hackig, sned och ojämn ut:

Ordbilden behövde bearbetas i omgångar, så att strecken blev jämntjocka och så att de mjuka och kantiga övergångarna mellan olika tecken blev tydliga. När jag arbetade med det avslutande t-et i ordbilden såg det ut så här på bildskärmen:

Efter ett antal timmars arbete såg hela ordbilden mycket trevligare ut:

Nu återstod bara att placera in stenografmärket i den rektangulära ram som skulle bli kanten på märket och placera ordbilden på lämplig plats under:

Originalet överlämnades och godkändes av pinproducenten, och därefter var det bara att sätta sig ned i spänd väntan på resultatet. Vi som hade jobbat med märket kände oss nöjda med nålarna, när de kom.

På vår hemsida finns detta nya stenografmärke (i annan färgsättning) på samtliga sidor. Det fungerar som en ikon för innehållssidan. Från t.ex. medlemssidan kan man också komma till en sida där man ser hur märket ser ut ungefär med den färgsättning som vår pin har.

Förbundet har ett litet lager av märken, så det går fortfarande att beställa genom att sätta in pengar på Stenografförbundets postgirokonto 15 40 65-7. Märkena kostar 25 kr styck inklusive porto och expeditionskostnad – ett subventionerat pris.

Lars Lingvall