Melinska Stenografföreningen i Stockholm

År 1897, fem år efter det att Olof Melin hade publicerat första upplagan av sin lärobok, där det nya stenografisystemet presenterades för första gången, bildades stenografföreningen i Stockholm. Den hade enligt stadgarna till uppgift att ”verka för det melinska stenografisystemets utbredande och att samla föreningens medlemmar för utbyte av tankar i stenografifrågor”.

Föreningens mest aktiva medlemmar lärde ut systemet i föreningens kurser och i skolor. Diskussionerna på föreningens möten, som var välbesökta, handlade under de första årtiondena ofta om strider med andra konkurrerande stenografisystem. Det dröjde inte mer än ett par tre decennier innan det melinska systemet var så gott som allenarådande. Inte minst kurserna på läroverken i Stockholm har varit starten för många synnerligen kvalificerade stenografer i Stockholm.

Under de första årtiondena var Olof Melin många gånger gäst vid föreningens möten och höll också föredrag. Det var också Stockholmsföreningen som diskuterade stenografmärket innan det lanserades år 1911.

Föreningen ordnade tävlingar om vandringspriser, och många medlemmar kom upp i mycket höga hastigheter. Ett stort antal medlemmar har också under årens lopp klarat prov för olika hastigheter och därmed erövrat brons-, silver- eller guldmärken.

Under 1920- och 1930-talen var föreningen också en träffpunkt för fester och samkväm. Under flera år på 1930-talet framfördes t.ex. spex som författats av en aktiv medlem, Ernst L. Ekman, som 1971 gav ut ett stort verk om Olof Melin och hans stenografisystem.

Vid föreningens möten förekom under det första halvseklet ofta föredrag i stenografiska ämnen. Olof Melin höll t.ex. föredrag om debattskriftsmetoder i äldre stenografisystem och om kvinnan som stenograf i äldre och nyare tid. Andra föredragshållare behandlade ämnen som de romerska stenograferna, stenografiförkortningsprinciper och stenografering på utländska språk.

Efter hand minskade behovet av stenografikurser i föreningens regi, eftersom skolor, studieförbund och andra utbildningsanordnare erbjöd nybörjarkurser. Efter andra världskriget avtog verksamheten alltmer, och när Melinska stenografförbundet ändrade sina stadgar så att medlemmarna skulle vara direktanslutna och föreningar inte längre medlemmar i förbundet, beslöt Stockholmsföreningen att låta föreningen vila.

Föreningen återuppstod 1982 och är nu verksam med träningskvällar och trivselträffar.

Esse Lövgren